Min lillebror är 15 år, kan inte fatta det, kommer ihåg när jag var längst och starkast liksom. Vi har alltid bråkat mycket, men på den senaste tiden är det mest han som retas med mig och jag som (enligt honom) är jobbig med alla frågor om saker. När vi var små var det mer "den är min" "men jag lekte med den först" "men jag vill leka med den nu" *slagsmål*. 

Våra bonus/plast/styv/whaterver-syskon kan kramas och säga snälla saker till varandra seriöst, när jag och Jonathan gör det är det 100% skämt, typ dunk-dunk i ryggen osv. Fast han är ju ganska bra att ha ibland, när vi ska på semester med familjen och sånt, och så kan man använda honom som avskräckande exempel. Nää skämt å sido, han är duktig! 

/Charlotte