Dag 9 - Min tro
När jag var liten bad jag till Gud ibland. Inte för att jag egentligen trodde på någon gud, det var mest för säkerhets skull. I fall han ändå fanns. Och så ville man ju oftast något. Så då tänkte jag väl att man inte kan riskera att inte få vad man vill ha bara för att man struntade i att be lite.
Nu ber jag inte till Gud längre. Jag tror inte att någon allsmäktig kraft kan styra över allt levande på jorden. Jag vill inte att någon annan ska bestämma över mitt liv. Eller att det ska finnas en mening med livet som är samma för alla. Om du nu skulle finnas en mening med livet hoppas jag att det är att man ska följa sina drömmar eller något i den stilen.
Fast ibland önskar jag att jag trodde på något. Jag vet inte varför, men jag har fått för mig att alla som tror har det lättare att gå igenom de svåra delarna i livet. De kan skrika "WHY GOD, WHY?!". Nej, men det känns som att de kan tro på att det finns en mening med allt och att alla kommer bli lyckliga. Att de aldrig är ensamma. Som i den här dikten.
Nu ber jag inte till Gud längre. Jag tror inte att någon allsmäktig kraft kan styra över allt levande på jorden. Jag vill inte att någon annan ska bestämma över mitt liv. Eller att det ska finnas en mening med livet som är samma för alla. Om du nu skulle finnas en mening med livet hoppas jag att det är att man ska följa sina drömmar eller något i den stilen.
Fast ibland önskar jag att jag trodde på något. Jag vet inte varför, men jag har fått för mig att alla som tror har det lättare att gå igenom de svåra delarna i livet. De kan skrika "WHY GOD, WHY?!". Nej, men det känns som att de kan tro på att det finns en mening med allt och att alla kommer bli lyckliga. Att de aldrig är ensamma. Som i den här dikten.
Dag 3 - Mina föräldrar
Mina föräldrar skilde sig när jag var 6-7 och har båda gift om sig. Jag bor mest hos mamma nu, fast just nu befinner jag mig hos pappa.
Jag fattar inte hur jag ska kunna klara mig utan dem, hur jag ska kunna bo själv eller inte ens kunna prata med dem när de har dött. De hjälper mig alltid när det behövs och stöttar mig. Och även om jag bråkar ofta med mamma och blir irriterad och är otrevligt så behöver jag henne verkligen.
Jag är jättedålig på att uttrycka mina känslor och sånt, känner mig astöntig när jag säger till någon vad jag tycker om den osv. Därför blev detta inget hyllningsinlägg till mina päron, men ja.
De flesta säger att jag är mest lik min pappa i utseendet, och det kan jag nog hålla med om.
Jag fattar inte hur jag ska kunna klara mig utan dem, hur jag ska kunna bo själv eller inte ens kunna prata med dem när de har dött. De hjälper mig alltid när det behövs och stöttar mig. Och även om jag bråkar ofta med mamma och blir irriterad och är otrevligt så behöver jag henne verkligen.
Jag är jättedålig på att uttrycka mina känslor och sånt, känner mig astöntig när jag säger till någon vad jag tycker om den osv. Därför blev detta inget hyllningsinlägg till mina päron, men ja.
Dag 1 - Om mig
Jag heter Charlotte och är 17 år. Just nu går jag medieprogrammet i Göteborg, där har jag rörligbild (film- & TV-produktion) som inriktning. I framtiden vet jag inte exakt vad jag vill göra, men antagligen något med film.
En sak jag kom på för inte så längesedan var att det skulle vara riktigt intressant och roligt att jobba med dokumentärfilm, för jag vill förändra världen!
