Det är Emma, så klart. Hon är den vännen som jag lärde känna när jag var lite och fortfarande har kontakt med. Skulle tippa på att det är drygt 10 årsedan vi träffades första gången vilket känns så sjukt för då kan jag säga att jag känt henne i över halva mitt liv. Om inte våra föräldrar hade blivit ihop hade vi nog aldrig träffat varandra. I ett parallellt universum skulle vi gå förbi varandra på stan och inte ens lägga märke till varandra. Vilket också känns sjukt för Emma är den jag pratar med om i princip allt. Jag är så glad att du finns.